fyrakopparte

Så var det över, i alla fall för den här gången. Louise tog hem segern i Sveriges Mästerkock och eftersom jag är den enda av brudarna som slaviskt har följt programmet, eller har tittat överhuvudtaget, kanske jag ska säga, så får jag därmed äran att filosofera lite kring det. 

Mina första tanke är att rätt kock vann, absolut. Jag har sedan länge tillbaka ogillat Jennie, medan Louise alltid har varit lite av en favorit. Båda lagar bra mat och hur ogärna jag än vill erkänna det så har Jennies kulinariska kunskaper imponerat på mig både en, två och tre gånger, vilket dock inte förändrar faktum att hon är en ettrig, motbjudande besserwisser. Louise däremot comes across som sympatisk och hennes trerätter i finalen såg överlägset godast ut. 

Den andra tanken som poppar upp i mitt huvudet gäller domarnas poängsättning i slutmomentet. Hur kunde Aujalay vara så oerhört oense med både Moberg och Mannerström angående Louise rätter? Smaken är i allra högsta grad som baken, men sjuor när de båda andra ger nior? Flera gånger liksom, what's up with that? Aujalay har varit min favoritdomare från start, men jag måste erkänna att både Moberg och Mannerström har växt i mina ögon. Jag ÄLSKADE när Mannerström började gråta när Pernilla åkte hem, det var så himla vackert (lika vackert var det dock inte när han nästan började lipa för att Jennie gjorde detsamma efter förlusten).

Jag undrar förresten hur bra man hade klarat sig i det där smaktestet de gjorde, när de skulle gissa ingredienserna i en fruktkaka. Jag antar att det är sådär typiskt lätt när man sitter framför TV:n, men desto svårare när det är på riktigt. Fast ändå, visst hade man väl klarat sex rätt i alla fall? Russin och cocktailkörsbär hade man väl kunnat pilla fram, och sen så var det ju bara att bocka av mjöl, socker, smör och ägg...? Ska villigt erkänna att jag blev högst förvånad över de dåliga resultaten.

I femton veckor har mina onsdagar alltså lysts upp av glada amatörers matglädje och oerhörda talang, och nu så är det över. Jag kommer sakna det, även om det inte blir på samma sätt i och med att jag är tillbaka i Sverige. I London var Mästerkockarna i princip det enda jag programmet jag streamade, och därför kändes det extra festligt. Addera min omåttliga passion för matlagnings-TV och ni inser varför jag utan att blinka ger programmet fyra starka mustascher utav fem möjliga.

Så slutligen ett stort grattis till Louise, och mycket kärlek till alla andra härliga kockar (typ Adam, Björn, Pernilla, Jessica) som tagit en plats i mitt lilla men högst befintliga kockhjärta. Jag väntar spänt på ett flertal fina kokböcker att utöka min prydliga samling med. 

Simma lugnt!